Lave - Till En Poet

Har du pärlorna kvar som föll av när vi klippte bandet?
(Jag gick ut i skogen, vid mitt hem där bredvid stadsmissionen
Och önskade att du kom tillbaka)
Du frågar inte mig, men det har jag
(Så okonventionellt)
Och jag bläddrar i varje som en tizbîh i handen
(Om du kom tillbaka)
Nu hänger vi på lösa trådar
(Tror jag att jag hade blivit galen)
Och mälarstranden
Hungriga duvor i min bröstkorg
Men du kastar bröd mot anden
(Jag är så rädd, så rädd)
Det rinner nektar från dina läppar
(Hur du får mig att bemöta mig själv)
Men jag dricker smutsigt vatten
(Be mig inte att förklara, ord är inte allt
Varje gång som jag förklarar, då blir orden allt
Saker stannar till när jag håller dig i min famn
Och jag flyter i känslor som rör sig likt vågor
I ett hav, i ett hav. Kan du bara dyka in i mig?
Älskar när du kommer in)
Jag sa jag stannar, om du kallar efter mitt namn
Din mun rymmer Ramdas och Kafka och spanska ballader
Men kan inte hålla mina vokaler utan att dom faller platt?
(Ger mig inte av, utan dig)
Är det ämnat så?
(Jag vill stanna kvar)
Löftena få
(Du vill hem igen)
Du är en sten i min sko
Jag är en spricka i tanden
Det ilar om natten
Det ilar

Written by:
Lave Galo

Publisher:
Lyrics © O/B/O DistroKid

Lyrics powered by Lyric Find