Maritza Horn - Allt under vilda djur och drakar

I Västergyllan där stod ett slott
Det var så härligt att skåda
Dess murar voro av renan guld

Ja av renan guld
Och golvet var av marmorstenar

Där femton alnar är under jord
Där satt en yngling som var fången
Han satt där dagar och mörker natt
Ja och mörker natt
Allt under vilda djur och drakar

Och sonens fader han reste dit
För att få sonen till försoning
Men tiotusen det vill han ge
Ja det vill han ge
För att få sonen till försoning

Men tiotusen det var ej nog
Ty han har stulit en guldkedja
Men denna kedjan den har han fått
Ja den har han fått
Av sin lilla vän och inte stulit

Då tog man denna yngling fram
Och stungo ut hans vackra ögon
Då ropa han o du käre gud
O du lille gud
Allt detta lider jag oskyldig

Gråt inte du för din kära vän
Ty hon är all redan döder
På kyrkogården där vilar hon
Ja där vilar hon
Det kan en marmorsten bevisa

Och är hon döder då vill jag dö
Ja då vill jag dö
Allt under vilda djur och drakar

Written by:
- DP, BACKA HANS ERIKSSON, BOSSE DAHLMAN, JAN ERIK KLING, LASSE ENGLUND, MARIE KAJSA BERGMAN, MARITZA HORN

Publisher:
Lyrics © Warner Chappell Music, Inc.

Lyrics powered by Lyric Find