De Pierre - Monicas Sång

Nattvalvet fylls av skymningens färger
Midsommarspel mellan mörker och ljus
Huvudet fylls av livets färger
Ansikten, gåtor, ett vemodigt rus

Ängar som brinner
Av blåeld och röd
Där solen ska lida sin kortaste död

Det speglande vattnet med en yta av glas
Den minsta kvällsbris kan slå världen i kras

Där mellan träd av mörkgröna skuggor
Skymtar ett skogsrå mer verkligt än jag
Tror du min vän, ditt liv är någonting mer
Än ett ljusspel som varar en dag

Hon tog mig i handen
Och ropade "Kom"
Jag höll fast i vinden när hon vände sig om

Och aldrig och alltid har jag varit här förut
Vid känslornas början och tankarnas slut

Klä vår stång i björk och blommor
Spring i vår lummiga ring och så sjung
Hand i hand, skratt i skratt
Själ i själ så som när drömmen var ung

Kattugglan ropar sina vänner till dans
Med kråkvivor, klöver och violer i krans

Och allt som har varit och allt som ska bli
Ekar i nuet av måsarnas skri

Morrnvalvet fylls av gryningens färger
Midsommarspel mellan mörker och ljus
Sömn suddar ut livets färger
Ansikten, gåtor, ett vemodigt rus

Written by:
Joseph De Pierre

Publisher:
Lyrics © O/B/O DistroKid

Lyrics powered by Lyric Find